tisdag 28 september 2010

Paris

Nu är det resan bokad, jag åker till Paris den 19e oktober och är borta en vecka! Som sällskap har jag min fina vapendragare Annika. Min kvinna.

Linnéa, Sandys bruden. Kan ni tänka er mig som flygvärdinna? En möjlighet, ja? Jag funderar, det lutar åt att jag ska försöka mig på detta. En chans som antagligen inte kommer igen.

torsdag 23 september 2010

Min röv



Mina nya tränings/speedos byxor har en ficka precis över butcracken. Det är helt amazing, tycker det är himla coolt. Så idag efter min jätte svettiga joggingtur (som mest bestod av att powerwalka, för att jag har för dålig kondis). Så skulle jag gå och hämta ut lite kläder som hade kommit från H&M. Så jag tyckte att det var jätte smart att trycka ner "hämta" lappen vid röven och mitt ID-kort.

Kommer in i butiken, helt blöt. Ska zippa upp dragkedjan vid röven och ta fram lappen.
Den är fuktig och ID-kortet är ännu värre.

Jag: Eh hej, hehe har varit ute och sprungit *Lämnar fram lappen*
Han: Ja jag känner det.


Tycker dock fortfarande att fickan är helt awesome!

onsdag 22 september 2010

You've got the love

Har en vän.
Hon sätter på sig sin jacka.

Jag: Eeeh det ser ut som om du ha sarre på jackan?
Hon: Ja! Just fan!

måndag 20 september 2010

Låt mig säga några ord

Jag kan inte vara tyst, jag kan inte få nog att prata om detta. Jag kan inte sluta säga emot folk som inte förstår vad det är som händer. Folk som röstat men inte inser vad som kan hända.

Jag pratar om Sverige Demokraterna.

Att Sverige Demokraterna inte är rasistiska eller främlingsfientliga är fel. Det är så jävla fel. Vi kan inte stänga portarna för folk som behöver oss, vi kan inte neka dom rätten att leva som fria människor i ett land där vi är just fria. Folk tror att det inte spelar så stor roll att SD har kommit in riksdagen, men låt mig säga. DET SPELAR ROLL. Har dom väl fått in en fot, så kan dom lägga sina mest extrema åsikter på hyllan och locka fler godtrogna människor till att tro på dom. Eftersom det är en demokrati vi lever i så har dom nu sin rätt att få fram sina åsikter i riksdagen, dom har även den rätten att genomföra dom till en viss del. Det är självklart, det är våran demokrati. Men jag har även min rätt att säga detta, jag tycker att dom kan dra åt helvete.

Som dom har sagt, att man inte ska få adoptera barn som kommer utanför Europa är bara äckligt, sjukt och får mig att må illa. Jag personligen har alltid haft en tanke om att få ta hand om ett barn som inte är mitt eget, ett barn som jag vet behöver mig. Förstår dom inte det, att folk behöver oss? Förstår ni inte det, mina kära medmänniskor? Vad tänker ni med?

Vill ni inte ha ett bra samvete? Vill ni låta folk som lever under hot fortsätta leva i sitt land för att dom inte har någonstans att ta vägen? Om det blir dåligt i Sverige, vill ni inte då bli bemötta i en famn som tar hand om er, i ett annat land? Där ni känner att ni kan behålla eran religion, ert sätt att leva? Era egna röster? Jag vill det, om jag vill. Jag vill inte leva i ett Sverige där vi bara ska vara Svenska, där vi ska leva som vi gjorde på 50-talet. Det är det dom vill.

Sen angående deras valvideo när ett gäng kvinnor i burka (invandrarna) springer med en gammal tant, den handlar om att man ska stoppa invandringen för att hjälpa dom äldre. Det jag vill få fram är SD's ogillande gentemot muslimer, varför låter dom gruppen som ska representera invandrare ha burka på sig. Alla invandrare bär inte burka, detta visar mycket.

Så fel, så otroligt fel.

Andas genom väggarna


söndag 19 september 2010



Det där med att jag är så fruktansvärt cool som posar med gott godis, kan vi ta en annan gång? (köpte bara två sorters godis i min lilla godispåse) Kyss på er mina älskare

lördag 18 september 2010

Jag är livsfarlig när det gäller pengar. (kläder, skor, väskor och smycken)
*slår mig själv på fingrarna*

torsdag 9 september 2010

Veronica decides to die

People never learn anything by being told, they have to find out for themselves.

lördag 4 september 2010

These dogs will tear your flesh

Jag flyter tidlöst genom dagarna. Mina vänner är spridda, livet är inte där jag är. Jag är precis som vanligt, sådär som jag egentligen alltid har varit. Jag samlar på ord, staplar dom i handen och byter plats. Försöker få allt att passa som det ska vara, med utspridda riktlinjer följer jag kartor jag ritar själv, går vilse och suddar ut vägar som jag trodde var de rätta. Det är inte hjärtat som styr mig, det är orden jag samlar på och kartorna jag ritar själv.