lördag 26 december 2009

onsdag 23 december 2009

01:41

Såren vid nackslutet öppnar sig
skriker ut hatet mot urmakaren
han som bor under trappan och andas min verklighet
bräckliga barndomsminnen kräks upp till ytan
när alkoholen sipprar runt i omloppet
kroppen sjunker och luckrar upp hjärnan

substansen flyter ut på golvet
blandas med teckningarna
på de våldtagna oskulderna
de som brann inne i svärtan av hatet

© Linnéa Sjöholm

tisdag 22 december 2009

Sakar.

Jag saknar att sitta på min älskade cykel, cykeln som består av olika cyklar efter kraschen den där sommaren som resulterade i skrapsår och tårar. Att cykla nedför Råsundavägen i en fladdrande kjol och tunna tygskor, och någon med händerna runt midjan sittandes på pakethållaren. Varma vindar i håret, som kryper in under kjolen. Solen i ögonen och bikinin under kläderna. Eller att vakna i ett tält packat med brudarna och en okänd man, som ingen riktigt vet vart han kommer ifrån. Eller att sitta i den där underbara tältstolen och dricka en pissvarm öl och känna sig mest sliten på hela festivalområdet.

Men mest saknar jag nog att vara vaken på nätterna när mamma ligger och sover, när alla ligger och sover. Dom gångerna jag har klättrat upp på taket för att titta på soluppgången, prick 03.24 så kom den där över taken. Då satt jag där i augusti. Insvept i halsdukar och tröjor på ett fuktigt tak och tittade ut över hela Solna. Över en sovandes stad. Saknar andra årstider.

måndag 21 december 2009

hjärnsubstans



1.2.

P
sykiskt instabil

sliter på insidan
för att dra ut smärtan

skär genom senor venen bultar ber om att få komma loss
sliter
river med naglar och saxar


saxar och naglar blir mjuka när de möter ditt innanmäte
dina organ

© Linnéa Sjöholm

söndag 20 december 2009

tisdag 15 december 2009

Now where's your shoulder
What is it's name
What's your scent
Say it again
If it goes faster can you still follow me
It must be safe when it's on TV


Ikväll lyssnas det på the knife. Jag råder er att göra detsamma.

måndag 14 december 2009

Svara inte
leksaksbarnet sväljer sand
mellan fingrarna
fingrarna som desperat försöker
hålla inne organen
i det trasiga
----------- tagen på bar gärning
barnets inälvor i alla färger
blodet forsade
stycket blödde

så jävla skönt


© Linnéa Sjöholm

Excuse me sir



By: Hannah Davis

Sir
Where can we read the statistics
on the numbers of noble knights
brave and true
who were pronounced dead
because of allergic reactions to cats.
-
Dallas Clayton

Handy-man




2. Them thangs 3.Shapeshift/tumblr

Imorgon börjar jag på mitt projektarbete. Det lär ju bli grymt! La till en spännande grej under kommentarsfältet så lika om det känns värt. (precis som på ansiktsboken)

lördag 12 december 2009




1.- 2.Them thangs 3.Mc Queen

Jag är ju sugen på massa tatueringar men den senaste idén var att ha texten, "Fashion fade style is eternal". Det vore jävligt coolt att ha som på första bilden. Eller hur? Andra förslag? Någon?

onsdag 9 december 2009

History books forgot about us

Vill ha det där som verkar så fint, som så många andra tycks ha. Sånt man läser i den finaste boken eller ser i den mest romantiskt töntiga filmen. Sånt som bara finns på bilder.

måndag 7 december 2009

Fashion fade, style is eternal - YSL



Jag borde? Eller hur? Ja eller nej?

lördag 5 december 2009

torsdag 3 december 2009

22:39 från en annan kväll

Moon Palace sa han och svalde sex liter luft. Alkemisten var mörkrädd när hanteringen av odöda tog en timeout. I skuggan av ett brott, across the barricades levde Jonas Eckel, han som tidigare var pojken som inte fanns. Det tredje rikets uppgång och fall fick ondskan att inse att ljuset kommer in underifrån.

Det fattas en tärning, han suckade och sänkte blicken från henne när han tänkte, jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket.

När jag inte kan sova skriver jag ihop olika böcker jag har. Himla spännande.

och ingrid säger att >>Jaa, man får vara som man är om man inte blev som man skulle<<.

Som sagt: Någonstans måste vi ha tagit vägen. Det var ingen flod. Kanske en avdunstning. En förångning. Att vi på något sätt gick från fast till flytande form. För att sedan övergå till gasform. Och allting blandades ihop. Vi skulle kunna säga att tillvaron var flytande för oss. Men inte som en flod, nej, mer som en pöl, stillastående. Utan utveckling, utan avslut. Men sedan: en vertikal utveckling. Och vi blev ett. Nu kan vi bara tala i mun på varandra, berätta om hur en kvinna står vid en A-brunn med ordet i halsen och pekar år det ena hållet. Det finns inget där men om man vrider och öppnar upp så kommer det fram en man. Han ljuger och själ, han formar det ordet som är så vanligt och bra konstruerat att alla förstår vad han säger i svärta, neon och sprayat på ytor. Han säger så mycket, han flyttar och pratar så mycket om de andra. De svåra och de som kom sist och faktiskt utpräglat sociala och tackar för hjälpen och bjuder in gäster. De som byter skepnad hela tiden, blir utbytta, beundrade av andra som aldrig har haft det så svårt, som vaknat med skenet i ryggen, i nacken, och inte i det vanligast förekommande, det rakt i huvudet framifrån, så att man tillslut blir helt vit med grå rygg och sidor som rostar vid kuster och sjöar med utbytbart vatten.

Ur Sex liter luft skriven av Andrzej Tichý

onsdag 2 december 2009

Metropia var en bra film enligt mig, tänk om det vore så att man styrdes av någon. Någon som satt i ett kontor och gjorde så att man trodde att dennes röst var ens undermedvetna. Och som sedan kan styra varje litet steg man tar i sin vardag.