torsdag 8 oktober 2009

22:36

Löven börjar bli röda på träden och fåglarna låter inte längre som de brukade.
En genomskinlig sekund slinker in och tar mina trasiga andetag.
Jag har fortfarande inte pratat med honom.
Det är svårt att stå rakt när det hela tiden skaver på insidan.
Jag ska ringa honom när löven lämnar träden. Jag ska.
Kanske när ångesten inte är lika påtaglig, kanske när du slutar förneka vem du är. Vem du alltid har varit. När du inser hur ont jag har, hur ont vi har.
Hur det värker i mitt sargade hjärta.

Det snöar nu, vi har fortfarande inte pratat.


Vi ska vara på Majas landställe över helgen. Jag ska bo i min flanellskjorta, läsa, rita och ha skräckfilmsmaraton.

Inga kommentarer: