torsdag 7 maj 2009

och han viskar

Är det tidig höst nu?
Underlägsen men vacker pojke
tirar i superlativ

han framkallar negativ
och redovisar drömmar
byggda av fragment

typsnittet ändras radikalt när
jag talar om hans ursprung
som flytande - overksamma
sekunder i ett klockslag

det ordinära tycks fastna
bakom de illustrerade
handflatorna han ritade

jag blir ersatt när historien
tar slut
när verkligheten
tränger sig på i några viskningar
från en skarp vinkel

och han viskar mig i örat:
- Det är sen höst nu.

© Linnéa Sjöholm

Inga kommentarer: